Malmö Live i Malmö ritat av Schmidt Hammer Lassen Architects

Arkitektonisk keramik i Sverige

Sverige är inte känt för sin arkitektoniska keramik. Trots detta finns här en tradition av keramik i samband med energieffektivitet och hållbarhet. Den sträcker sig från kakelugnen via operahuset i Sydney fram till några av vår tids mest uppmärksammade byggnader.

På 1400-talet tillverkade krukmakare i Centraleuropa de första kakelugnarna av skålar som monterades runt den enda rökgången. Genom skålarnas håligheter kom värmen. Under renässansen utvecklades detta så kallade pottkakel till fyrkantigt kakel och formpressade reliefer gav nya dekorativa möjligheter. Så småningom blev åtgången på ved så stor att myndigheterna i Sverige 1767 utlyste ett uppdrag att konstruera bränslesnåla eldstäder. Arkitekten Carl Johan Cronstedt och generalen Fabian Wrede uppfann då ett sinnrikt system av kanaler som röken tvingas passera innan den når skorstenen. Den nya tekniken krävde ett nytt utseende. Två olika kakelugnstyper utkristalliserades; en flat och en rund och de bruna eller gröna reliefkaklen ersattes av slätare fajansplattor, antingen vita eller handmålade med blommor, löv eller fjärilar. Dessa ugnar brukar betraktas som typiskt svenska. Fram till 1910 värmdes de flesta nybyggda hus med kakelugnar, vilket skapade en enorm efterfrågan. Kakelugnen blev bland den första industriellt producerade och allmänt spridda inredningen som fick en konstnärlig formgivning, bland annat av arkitekter som Helgo Zetterwall, Ferdinand Boberg och Carl Westman. När centralvärmen introducerades på 1930-talet avtog tillverkningen och många kakelugnar revs ut.

Operahuset i Sydney

Operahuset i Sydney (1973), ritat av Jørn Utzon. Arkitektens ville att hans organiska vita skulptur skulle utgöra en kontrast till den mörka hamnen. Foto: Marie Parker Shaw.

Operahuset i Sydney

Operahuset i Sydney (1973) är Australiens mest berömda byggnad och upptagen på Unescos lista över världsarv. Arkitekten Jørn Utzons ville åstadkomma en skulptural form som påminder om seglen i hamnen. Han sökte ett beständigt fasadmaterial och valde därför att samarbeta med Skrombergaverken (en del av Höganäsbolaget) som var kända för sina mycket tåliga stengodsplattor framtagna för pappersindustrins hårda miljö. Resultatet blev en vit klinkerplatta – som kom att kallas Sydneyplattan – med en speciell lyster som fångar och speglar himlen med alla dess varierande ljus. Över en miljon plattor gick åt till operahuset, vilket på sätt och vis markerar både toppen och fallet för svensk produktion av arkitektonisk keramik. Bara några år senare hade den industriella produktionen upphört helt.

Svenska landmärken

Även om det fortfarande inte tillverkas någon arkitektonisk keramik i större skala i Sverige ökar användningen och intresset. Under de senaste åren har några av Skandinavens mest erkända och prisbelönta arkitekter valt keramik till sina fasader.

Malmö Live i Malmö ritat av Schmidt Hammer Lassen Architects. De trekantiga keramikstavarna är tillverkade vid Moeding Keramikfassaden i Tyskland. Foto: Adam Mørk.

Malmö Live (2015) är ett stadskvarter där konsert-, kongress-, och hotellverksamhet samsas med restauranger och café – en social och kulturell mötesplats. Schmidt Hammer Lassen Architects tre volymer är grupperade i samspråk och spännande ytor bildas i mellanrummen. Volymerna skiner ikapp i keramiska kostymer, i vitt, guld och rödbrunt, färger valda för att symbolisera Malmö. De triangulära keramikstavarna ger liv och reliefverkan åt de stora volymerna och den transparenta, om än färgade ytan, fångar och reflekterar ljuset, vattnet och byggnaderna runtomkring.

Ting1 i Örnsköldsvik

Ting1 i Örnsköldsvik ritat av Wingårdhs. Plattorna är tillverkade på Buchtal i Tyskland och speciellt anpassade i färg och storlek för bygganden.

Ting 1 (2013) i Örnsköldsvik, ritat av Wingårdhs, är ett 13 våningar högt bostadshus som hänger på en betongpelare placerad på atriumgården till ett tingshus från 1960-talet. Fasaden är inspirerad av målningen, Women´s dance, (1968) av Bengt Lindström, en expressionist vars konst karaktäriseras av tjocka lager färg i djärva kombinationer. På fasaden är färgerna transformerade till stora pixlar och de stora balkongerna med tre olika djup ger en slags reliefverkan samtidigt som de bildar klimatzoner som sparar värme på vintern och begränsar solinstrålning på sommaren.

Kuggen i Göteborg.

Kuggen i Göteborg ritad av Wingårdhs. Keramikfasaden är utformad som långa plankor och tillverkade på Moeding Keramikfassaden i Tyskland. Efter en första fundering på glas valdes keramik efter inspiration av de tyskengelska arkitekterna Sauerbruch Hutton i Berlin. Foto Wingårdhs.

Kuggen (2011), är en del av universitetet i Göteborg och ritades, även den, av Wingårdhs som en cylindrisk byggnad vars utseende skiftar från olika håll. Byggnaden karaktäriseras av spjutspetslösningar för ventilation, belysning, uppvärmning och kylsystem – allt för att minimera dess inverkan på miljön. De övre våningarna sticker ut över de lägre så att bygganden delvis skuggar sig själv när solen står högt. Som fasadmaterial valdes färgstarka keramikplankor i sex olika nyanser av rött och två i grönt. Färgerna inspirerades av omgivningarna, höstlöv och tegel från Mesopotamien.

Framtiden – keramik för ekologisk hållbarhet

I Sverige följer det keramiska materialet i arkitekturen en tradition av hållbarhet, kanske som en konsekvens av vårt klimat. Keramik har valts som fasadmaterial till de byggnader som beskrivits ovan av flera olika anledningar. Gemensam nämnare är dock en strävan mot hållbarhet. Hållbarhet – inte bara över tid – utan också för miljön och kommande generationer.

Text: Sofia Tjernström

Vill du prenumerera på inspirationsmagasinet Lera
kostnadsfritt och få ett digitalt nyhetsbrev?

Ja tack, jag vill prenumerera

Få en gratis prenumeration på inspirationsmagasinet Lera och ett digitalt nyhetsbrev!

Ja tack, jag vill prenumerera