Annina Rabe är kulturjournalist och skriver bland annat för Expressen, Sydsvenskan och Tidskriften RUM samt medverkar i OBS i P1

”Det är 50 nyanser av vitt som gäller”

En av våra mer designsinnade bekanta kom till oss på fest en gång. Han såg sig omkring i vårt kök, rynkade ögonbrynen och fällde så till sist ett omdöme: ”Hmmm. Ser väldigt hösten -94 ut det här.”

Man måste ge honom en viss poäng för hans förmåga att träffa rätt. För det var ju just precis hösten -94 som vi ”gjorde” vårt kök på en pytteliten budget och med enklast möjliga inredning. Det var under den period när den brittiska tyg- och inredningsgurun Tricia Guild var som allra mest i ropet. De klara färgerna flödade i inredningsmagasinen, och det gjorde de även i vårt kök. Gör fortfarande, skall jag kanske tillägga. För vi lever fortfarande med det där köket, med sina medelhavsfärger och sina billiga, numera ganska skeva luckor. Till skillnad från majoriteten av den svenska befolkningen har vi inte ägnat åratal och en förmögenhet åt att renovera vårt kök. Det borde vi kanske ha gjort.

”Till skillnad från majoriteten av den svenska befolkningen har vi inte ägnat åratal och en förmögenhet åt att renovera vårt kök.”

Men det finns en detalj som står sig lika bra nu som det gjorde för tjugo år sedan, och det är det brokigt mångfärgade kaklet som sitter över spis och diskbänk. Kaklet är och förblir medelpunkten i vårt kök, detaljen dit alla blickar först dras. Att det numera är förfärligt omodernt spelar ingen roll, det gör både oss och våra gäster glada ändå. Plattorna lyser emot oss i solgult, mörklila, ljust turkosblått och klarrött. Varje gång vi pratar om att göra om i köket säger våra vänner: ”men ni tar väl inte bort kaklet?”.

I svenska hem tycker jag mig annars ofta se ett ganska ängsligt förhållande till kakel. I nyrenoverade kök väljer man ofta kakel som är dyrt och snyggt, men ack så diskret. När det finns så många fantastiska färger och strukturer att välja på! Kakel är inte bara vackert, de är en av de mest sensuella inredningsdetaljer man kan fylla sitt hem med. Det påminner om sol och värme och en känsla av lenhet. Lika härligt att stryka handen över som att titta på. Men i de flesta svenska inredningssammanhang är det 50 nyanser av vitt som gäller även när det kommer till kakel: någon enstaka gång festar man till det med lite grafitgrått eller sandbeige. Allra mest deprimerande är kanske de där standardrenoverade badrummen, där bostadsrättsägaren eller hyresgästen får göra det djärva valet mellan en smal ljusblå eller ljusgrön rand som bryter av mot det helvita.

Jag börjar mer och mer se vårt omoderna kökskakel som en liten protestaktion. Och jag tycker att fler borde experimentera med färger i sitt kakel. Det är en humörhöjare. Släpp loss kakelglädjen!

Annina Rabe


Annina Rabe är kulturjournalist och skriver bland annat för Expressen, Sydsvenskan och Tidskriften RUM samt medverkar i OBS i P1.

Vill du prenumerera på inspirationsmagasinet Lera
kostnadsfritt och få ett digitalt nyhetsbrev?

Ja tack, jag vill prenumerera

Få en gratis prenumeration på inspirationsmagasinet Lera och ett digitalt nyhetsbrev!

Ja tack, jag vill prenumerera