Keramiska ornament

Keramiska ornament i historien

Keramiska ornament används ofta som dekorativt inslag i arkitekturen. Arkitekten Sofia Tjernström kartlägger de keramiska ornamentens utveckling.

Ordet ornament härstammar från latinets ornare som betyder dekorera, men anses även ha samma ursprung som ordinare, det vill säga ordinera eller ordna. Att ornamentera betyder således att dekorera, men i ett bredare sammanhang även att ordna och förklara. Ornament har genom tiderna haft olika symboliska betydelser, exempelvis religiösa, moraliserande, utbildande, hygieniska eller kommersiella. Arkitekternas främsta uppgift fram till modernismen var att dekorera, proportionera och färgsätta städer, byggnader och inventarier så att de skulle bli mer betydelsemättade än de annars skulle varit. Varje tid har haft sitt svar på hur man får arkitektur och ornament att smälta samman, ofta så karakteristiskt att ornamentet fått stå symbol för hela epoken.

Keramiska ornament i begynnelsen

Lera, eld och vatten är allt som behövs för att framställa keramik och kanske är det därför inte så märkligt att keramik varit en del av mänskligt skapande sedan urminnes tider. Behovet av ett mer hållbart byggnadsmaterial än soltorkad lera ledde till att man för 4-5000 år sedan började bränna tegelstenar ungefär samtidigt i Indusdalen och Mesopotamien. Dekorering av murverk har pågått nästan lika länge och i Babylonien utvecklades en arkitektonisk stil som inbegrep glaserade tegelstenar dekorerade med mytologiska djur. Det kanske mest imponerande av keramiska ornament är Ishtarporten och murarna längs paradgatan. På varje mur fanns 60 lejon, symbol för Ishtar, krigets och kärlekens gudinna, som mötte dem som nalkades templet och fyllde dem med respekt och skräckblandad vördnad.  Allt mot en bakgrund av blåglaserat tegel. Denna suggestiva miljö hade både en dekorativ och religiös betydelse.

Den industriella revolutionen

Den industriella revolutionen innebar en enorm ökning av användandet av arkitektonisk keramik i de växande städerna. Keramiska ornament kom att bli symbol för så olika saker som brandsäkerhet, hygien, utbildning och moral. Terrakotta fick ett uppsving då den både stod emot brand och var billigare än motsvarande arbete i sten. Dessutom ansågs materialet kunna bidra till att höja folkets bildning och moral. Efter en trevande inledning i USA lyckades George B. Post etablera den arkitektoniska keramiken i den nya världen i det som numera heter Brooklyn Historical Society. De omfattande ornamenten i terrakotta ger en lektion i amerikansk historia och kultur – här porträtteras både vikingar och indianer och många kulturpersonligheter.

Keramik i skyskrapor

Under utvecklingen av skyskrapan spelade keramiken en nyckelroll. Då byggnaderna blev allt högre valdes keramik som fasadmaterial på grund av sin ringa vikt och förmåga att stå emot brand. Tack vare formgjutning var keramiken billig och enkel att producera och gav stora möjligheter kring färg och ornament. Dessutom var keramiken hygienisk. I Potter Building, ett av New Yorks arkitektoniska landmärken, brandsäkras gjutjärnspelarna med terrakotta och Reliance Building i Chicago är helt klädd i vitglaserad keramik för att lätt kunna rengöras av minsta regnskur.

Olika publika byggnader använde keramik som annonsmaterial. Teatrar, restauranger och pubar kunde klä golv, väggar och tak i keramik för att skapa illusoriska miljöer, exempelvis de nästan textila valven i Della Robbia Bar i New York. Företag annonserade sina verksamheter i keramik – få är så väl genomförda som Michelin Building i London som bland annat har keramiska däck i högar på taket. I de många restaurerade och nybyggda kyrkorna fick keramiska plattor med starka medeltida traditioner ett enormt uppsving för att uttrycka andlighet, men också för att genom design och arrangemang dra uppmärksamhet mot kor och altare.

Modernismen

Modernismen sätter rummet och funktionen i centrum och ornamentet förlorar sin status. En del arkitekter, framförallt i USA, valde dock att inte begränsa form till funktion. Louis Sullivan, som kallats modernismens fader, räknade även det symboliska och andliga till funktionen. Medan europeiska arkitekter fördömde ornamentet som sådant utvecklade Sullivan ett eget system av organiska ornament som på ett briljant sätt integrerades i hans skapelser. Guaranty Building i Buffalo är från bas till kornisch klädd i ett skinn av intrikat, slingrande orange terrakotta som fungerar med olika verkan i stadsbilden och på nära håll.

Framtiden – symbol för ekologisk hållbarhet

Många av historiens imponerande byggnadsverk med keramik finns kvar idag och påminner oss om materialets goda hållbarhet och ändlösa möjligheter i färg, textur och ornament. Ornamenten förklarar sin tids omständigheter och berättar historier. Hittills har vi hört historier om rädsla och respekt för gudar och eld, om strävan efter bildning och moral och om kreativ marknadsföring. Idag ökar användandet av keramik i arkitekturen. Jag anser att vi bör se det keramiska materialet i sig själv som ett symboliskt ornament – för hållbarhet – inte bara över tid utan också för miljön och kommande generationer.

Vill du prenumerera på inspirationsmagasinet Lera
kostnadsfritt och få ett digitalt nyhetsbrev?

Ja tack, jag vill prenumerera

Få en gratis prenumeration på inspirationsmagasinet Lera och ett digitalt nyhetsbrev!

Ja tack, jag vill prenumerera