BKR_Lux_Jais-arkitekter

Keramiken – ett uråldrigt framtidsmaterial

Vi ser nu tendenser i samhället och arkitekturen som särskilt gynnar, eller borde gynna, keramiken som byggmaterial. Först och främst naturligtvis strävan efter hållbarhet, men även en längtan efter det gedigna och önskan om mening och sammanhang. Sofia Tjernström beskriver en utveckling inom svensk arkitektur där keramiken borde ha en given plats.

Keramiken – ett framtidsmaterial

Keramik har inga skadliga biverkningar vid tillverkning, användning (emissionsfritt), demontering eller dekonstruktion. Alla ämnen är kemiskt bundna i gods eller glasyr. Det kan inte brinna, tål värme, ljus och kemikalier samt är lätt att rengöra. Dessutom är det oerhört hållbart, vilket mängder av gamla byggnadsverk över hela världen vittnar om. Keramik är alltså ett ypperligt material i en framtida miljömässigt hållbar utveckling.

BKR-Jais-arkitekter

Universitetsbyggnadens Lux av Jais arkitekter har en keramisk fasad och tog 2015 emot Stora Kakelpriset.

I Sverige har det keramiska materialets användning i arkitekturen följt en tradition av energieffektivitet och hållbarhet, kanske som en konsekvens av vårt klimat. Via kakelugnen och operahuset i Sydney (klädd i vitglaserade klinkerplattor tillverkade vid Höganäsbolaget) fram till dagens uppmärksammade solitärer som Loka Brunn, Lux och Malmö Live. Arkitekterna bakom dessa byggnader har naturligtvis valt keramik som fasadmaterial av flera skäl, men en gemensam nämnare är strävan mot hållbarhet.

2017 befinner vi oss mitt i en byggboom. Behovet av nya bostäder är enormt och det byggs så att det knakar. Senast vi behövde bygga mycket på kort tid landade vi i miljonprogrammet – där likadana enheter restes rationellt och rullades ut över åkrar. Kvalitet i såväl material som byggteknik lämnade mycket att önska. Inte heller det arkitektoniska uttrycket värderades högt och identiska hus upprepades över stora områden. Husen var så lika att det är lätt att gå vilse och svårt att hitta hem.

Idag, ca 50 år senare, står dessa områden inför gigantiska renoveringsbehov. Även om byggandet under de följande årtiondena haft högre arkitektoniska ambitioner är det ändå påfallande hur lite variation som har uppnåtts. Från norr till söder har släta, gärna vita, lådor med nymodernistiska ambitioner poppat upp. Nya material och nya tekniker som ska spara tid och pengar har prövats och inte sällan förkastats på grund av oväntade egenskaper och ibland ohälsosamma biverkningar. Trots dess ringa ålder har många av husen åldrats betänkligt, utan värdighet.

BKR-Vallastaden

Variation i Vallastaden.

Idag handlar stadsplanering mycket om blandstad där inte bara funktioner, men också form, uttryck och material växlar. Gestaltningen söker variation och detaljrikedom. Vallastaden i Linköping, där bo- och samhällsexpon under september månad visat upp nya sätt att bygga, bo och leva, är ett tydligt exempel på hur man blandat och varierat nästan in absurdum. Byggherrarna har inte konkurrerat med pris utan med kvalitet för att tilldelas en mindre del av ett kvarter. Ingen arkitekt har fått rita två hus bredvid varandra.

Den brokiga stadsdelen stoltserar med mycket nytänkande, men visar även upp många kända material och tekniker som trä och tegel; inte sällan med mönstermurning. En återgång till beprövade material och en längtan efter det gedigna anas: spår efter händer som skapat, en omsorg om detaljer, en hantverkskänsla. Här har det keramiska byggmaterialet en självklar plats. Gediget och beprövat genom tusentals år. Dock är det ännu uppenbarligen för tidigt för keramiska fasader (förutom tegel) att ta steget från de uppmärksammade solitärerna till blandstadens kvartersbebyggelse.

Postmodernistisk detaljrikedom

I Vallastaden är även trenden om mening och sammanhang tydlig. Det handlar om extra omsorg om de miljöer där människor ofta rör sig, om torget där man vill att människor ska mötas, om bottenvåningar som människor rör sig längs eller om porten människor passerar igenom. Att skapa unika uttryck som ger identitet. Innan modernismen förkastade dekoration och satte rummet och funktionen i centrum var det arkitekternas främsta uppgift att dekorera, proportionera och färgsätta städer, byggnader och inventarier så att de skulle bli mer betydelsemättade än de annars skulle varit. Varje uppgift skulle ges ett passande uttryck. Ornamenten kan berätta historier om rädsla och respekt för gudar och eld, om strävan efter bildning och moral, om kreativ marknadsföring eller viktiga personer. De kan också ”bara” ge entrén till ett hus en personlig prägel.

”Idag handlar stadsplanering mycket om blandstad där inte bara funktioner, men också form, uttryck och material växlar. Gestaltningen söker variation och detaljrikedom.”

”Det blir för dyrt”, är naturligtvis argumentet jag väntar mig. För dyrt för vad? För dyrt att bygga för uppgiften unikt gestaltade hus med gedigna, beprövade och hållbara material? Jag är övertygad om att det är dyrare att bygga hus och miljöer där människor inte känner sig hemma och trivs. Hus och miljöer som efter bara några år är både förfallna och ibland även ohälsosamma. Detta är inte bakåtsträvande. Naturligtvis ska modern teknik utnyttjas för rationell tillverkning så att kraven dagens arkitektur ställer kan uppfyllas. Men med utgångspunkt i det av handen formade.

Mycket talar alltså för keramik som material i samtida och framtida arkitektur. Keramik som material har oöverträffade möjligheter för unika uttryck i alla former och färger – dessutom genom rationell tillverkning. Keramik är gediget och hållbart– inte bara över tid utan också för miljön och kommande generationer. Allt oftare ser vi hela, ofta spektakulära byggnader, klädda helt i skimrande keramiska kostymer. Nästa naturliga steg borde vara att även mer vanliga hus och byggnader fick ikläda sig dessa kreationer. Med samma självklarhet som trä- och betongarkitektur borde vi börja bygga keramisk arkitektur. Vad väntar vi på?

Fler intressanta reportage hittar du här.

Vill du prenumerera på inspirationsmagasinet Lera
kostnadsfritt och få ett digitalt nyhetsbrev?

Ja tack, jag vill prenumerera

Få en gratis prenumeration på inspirationsmagasinet Lera och ett digitalt nyhetsbrev!

Ja tack, jag vill prenumerera