Rune Bundgaard: ”Modern arkitektur ett svek mot materialet”

Arkitekten Rune Bundgaard beskriver det keramiska materialets resa från att i huvudsak användas till ornament till att omsluta hela byggnader. Genom en jämförelse mellan två tunnelbanestationer i Stockholm, uppförda under olika tidsperioder, frågar han sig om den moderna arkitekturen sviker keramikens materialitet?

Objekt eller rum

Inom traditionellt keramiskt konsthantverk är vi vana att betrakta keramik som ett självrefererande verk. Ett objekt som pekar på sig själv – ”titta, jag är en tekanna”. När keramiken träder in i arkitekturens värld måste vi naturligtvis börja tala om rum – skala, kropp och kontext. Detta utgör den största skillnaden mellan konst- och brukskeramik och byggkeramik. Arkitekten Carl Petersen sa för många år sedan ”I den formgivande konsten…är fyra frågor särskilt viktiga. Formgivningen, färgerna, storleken och materialiteten.” Genom århundradena har detta gjort sig gällande för arkitekten såväl som för keramikern i arbetet med keramik.

Form och material

Relationerna mellan de fyra parametrarna ser vi exempelvis i arkitekturhistorien i form av byggnadsornament. Ornamenten har en storlek och formgivning som befinner sig i gränslandet mellan arkitektur och konsthantverk. Före 1900-talet var det arkitektens uppdrag att dekorera en fasad, men med modernismen försvinner de klassiska ornamenten. Keramikens nya roll blir nu att fungera som en uniform, omslutande tapet. Utarbetandet av arkitektonisk keramik flyttas från keramikernas (mjuka) händer till industrin. Under den period som följer är det tydligt att medan keramikern fortsatt utvecklar lerans formspråk och materialitet har fokus i arkitekturens värld flyttats. Arbetet med reliefeffekter och experiment med materialitet hamnar i skymundan. Det finns flera orsaker till det, men vilka konsekvenser har detta fokus på enkla och lättavläsliga ytor haft? Och har något gått förlorat?

BKR-Mariatorget-tunnelbana

Tunnelbanestationen Mariatorget i Stockholm med keramisk utsmyckning av Karin Björquist och Kjell Abrahamsson.

En jämförelse

För att belysa fenomenet kan vi titta på två av Stockholms tunnelbanestationer, Mariatorget och Odenplan, som använder keramik på väldigt olika sätt. Väggarna på Mariatorgets tunnelbanestation är längs med perrongerna klädda i porslin från Gustavsbergs Porslinsfabrik. Utsmyckningen är från stationens öppnande 1964 och formgivna av Karin Björquist och Kjell Abrahamsson. Formmässigt karaktäriseras plattorna av de vackra sinuskurvorna som visar sig i två varianter, antingen ett konvext eller konkavt valv per sten, eller tre valv över samma plattbredd.Växelverkningen mellan de två skapar en oförutsägbarhet som gör ytorna levande. Storleken på varje platta står i relation till den mänskliga kroppen, och man känner hur de skulle kunna ligga fint i handen – ja, man får riktigt lust att hålla en eller låta fingrarna löpa över den vågiga ytan.

”Före 1900-talet var det arkitektens uppdrag att dekorera en fasad, men med modernismen försvinner de klassiska ornamenten.”

Färgskalan rör sig inom ett antal bruna och gula nyanser. Några plattor är enfärgade och andra tvåfärgade, delade av en diagonal på mitten. På plattans ytskikt ser den ut att komma direkt från keramikerns ugn. Lerans karaktär träder tydligt fram genom glasyren, och man kan nästan känna doften av mineraler. Även om plattorna är tillverkade på en fabrik lånar de estetiken från keramikerns verkstad i form, skala och material. Om än sofistikerad är den rå, enkel och ofärdig.

BKR-Klinker-tunnelbana

Det nya stationshuset på Odenplan ritat av 3XN.

Som jämförelse kan vi titta på den nya stationen på Odenplan ritad av 3XN. Här är den övre delen av stationsbyggnaden klädd med klinker i tre ljusa nyanser. Till skillnad från Mariatorget har vi här flyttat oss från konsthantverkarens verkstad. Här träder modernismens ideal tydligt fram – ett slags industriell estetik som vurmar för enhetlighet, tvådimensionalitet och perfektion. Klinkern har en klassisk rektangulär form och är monterad i förband, ett system som vi känner igen från såväl mursten som äldre klinkerbeklädnader. Men storleken på plattorna är uppförstorade i jämförelse med de klassiska formaten. Detta innebär att de lämnar den mänskliga skalan och träder in i de industrialiserade byggelementens värld. Färgskalan är monokrom med en perfektionism i sin likformighet. Den valda glasyren gör att man inte anar leran under, och hade det inte varit för små krusningar på ytan skulle man kunna tvivla på att de ens är gjorda i lera.

”Här skulle man kunna säga att industrins behandling av det keramiska materialet till viss grad sviker materialet – eller åtminstone låter bli att utnyttja dess potential.”

Här skulle man kunna säga att industrins behandling av det keramiska materialet till viss grad sviker materialet – eller åtminstone låter bli att utnyttja dess potential. Klinkerns primära mål är här att kommunicera den arkitektoniska formen och färger, speglingar och ljusreflektioner upplevs därför bäst i rörelse. Båda stationerna försöker genom keramiken att påverka våra sinnen. Här är det nästan ironiskt att keramiken på Mariatorget precis intill de bullrande tunnelbanetågen bjuder in till att stanna och röra, medan beklädningen på Odenplan, som ligger mitt på ett torg i ett stadsrum, upplevs bäst i rörelse.

Materialitet

Detta är historien om hur keramiken på sin resa från keramikerns händer in i den industriella sfären gradvis har förlorat form, skala och särskilt materialitet. I brist på bättre ord kan man säga att byggkeramiken har förlorat sin ”keramikhet”. Frågan är om det är möjligt att återuppliva denna ”keramikhet” inom industrin? En återkomst av ornamentet som vi känner till dem från innan modernismen känns osannolikt. Snarare ska man kanske söka sig mot en högre grad av artikulation i fasaden och dess material – i skala (skalnedbrytning), form (reliefeffekter), och i synnerhet i dyrkandet av keramikens materialitet.

Rune Bundgaard är arkitekt och driver det Köpenhamnsbaserade byggkonsulentkontoret Klink.

Vill du prenumerera på inspirationsmagasinet Lera
kostnadsfritt och få ett digitalt nyhetsbrev?

Ja tack, jag vill prenumerera

Få en gratis prenumeration på inspirationsmagasinet Lera och ett digitalt nyhetsbrev!

Ja tack, jag vill prenumerera