Martin Rörby

”Ett magiskt material”

Arkitekturhistorikern Martin Rörby om sin långa relation till det keramiska materialet.

Keramikens i princip oändliga möjligheter att skänka liv och ge karaktär åt våra byggnader har länge fascinerat mig. Det var i mötet med två av den moderna arkitekturens pionjärarbeten som jag drabbades av kärlek till materialet. Det ena var Otto Wagners Majolika Haus i Wien från 1898 med fasad helt klädd i keramiska plattor, dekorerade med stiliserade blomstermotiv. Kring balkongerna övergick dekoren i tätt bladverk som gjorde plantering av verklig grönska överflödig. Det andra var den tre år äldre Reliance Building i Chicago, ritad av John Root och Charles B. Atwood och ofta utpekad som världens första skyskrapa. Curtain wall-fasadens stora glasytor ramades där in av gjutna terrakottastenar med stram, växtinfluerad relief, överdragen med gräddvit, blank glasyr.

”Keramikens i princip oändliga möjligheter att skänka liv och ge karaktär åt våra byggnader har länge fascinerat mig.”

Men, inspirerande keramikfasader finns på betydligt närmare håll i fråga om både tid och rum. Gustaf Rosenbergs böljande, bländvita Bankhus 90 i Rissne och Gert Wingårdhs pixlade färgfest Ting1 i Örnsköldsvik är bara några exempel. Keramik kan ju också med fördel kombineras med andra material och får då inte sällan en mer emblematisk karaktär. I Florens ger medaljonger med naturalistiskt återgivna, lindade spädbarn, utförda av Andrea Della Robbia 1487, mening åt de putsade ytorna mellan arkadbågarna i fasaden till hittabarnshuset. På Djurgården kontrasterar Ferdinand Bobergs solfjädersformade, färgrika kakelinsättningar ovanför sjösidans fönster på Ernest Thiels galleri från 1905 effektfullt mot de släta, vita murarna. Och i centrala Stockholm utgör Anna Lerinders monokromt vita kakelrelief från 2009 kring entrén till ett kontorshus vid Jakobsgatan från 1970-talet ett välgörande tillägg.

”Keramik kan ju också med fördel kombineras med andra material och får då inte sällan en mer emblematisk karaktär.”

Den keramiska lerans egenskaper ger gärna upphov till något lekfullt, inte minst för att den inbjuder till att formas tredimensionellt. Själv blir jag alltid lika upprymd av skulptörbröderna Sandbergs små reliefer kring entréer och skyltfönster på Centrumhuset i Stockholm, som porträtterar 1920-talets vardagshjältar. Och i väntan på rätt tåg på T-centralen kan man med fördel fördriva tiden med att utforska Torsten Treutigers svartglaserade pelarreliefer som bland annat visar 1950-talets spårvagnar och trådbussar.

”Keramik är ju närmast oförstörbar och den utgör därmed något tidlöst och smått magiskt.”

Keramik är ju närmast oförstörbar och den utgör därmed något tidlöst och smått magiskt. Den storslagna arkitektoniska kompositionen kring Ishtarporten i Babylon från 500-talet före vår tideräkning med sina mytiska lejon är om något ett exempel på detta. Och att magin består vittnar sidorna som följer om!

Texten av Martin Rörby publicerades som ett förord till Byggkeramikrådets jubileumsbokasin som publicerades hösten 2019 för att fira organisationens 30-åriga verksamhet. Hela bokasinet hittar du här.

Få alla nummer av Lera och/eller Plattform i brevlådan och ett digitalt nyhetsbrev.

Jag vill prenumerera gratis

Teckna en gratis prenumeration på tidningarna Lera och Plattform och vårt digitala nyhetsbrev till arkitekter.

Ja tack, jag vill prenumerera